Resan dit
Den konstiga dagen som började i tisdags morse går mot sitt slut. Vi lyckades inte komma åt nät ordentligt på vare sig Arlanda, Heathrow eller Narita. Vi har inte packat upp ännu, men i alla fall fått i ordning det viktiga (dator med nät) och hunnit prova på de startrekinspirerade toaletterna.Det snöade i Tokyo idag. Taken var alldeles vita. Ett sydsvenskt slask täckte marken. Att ta sig från Narita till Seijo var inte lika svårt som befarat. Det svåraste var nog att inte somna samtidigt. Vi turades om att vara vakna några minuter åt gången. Sara såg till att inte låta blicken vila på något, eftersom det obönhörligen ledde till att ögonen slöts. Andreas kunde inte ens fokusera blicken. Man kan tycka att vi borde ha sovit på flyget istället för att se halva The Manchurian Candidate, men just då var faktiskt ingen av oss trött.
Efter tunnelbanan åkte vi för säkerhets skull taxi sista biten. Om man tycker att det är ett dåligt tecken att föraren läser karta oavbrutet kan man fundera över vad det innebär att han stannar och frågar folk på gatan efter vägen. Färden gick på krokiga smågator där bilar och cyklister inte kunde möta varandra. Dock saktade vår chaufför endast undantagsvis in i kurvor vilka krävde att han hängde sig ut genom fönstret för att inte låta den generösa trecentimetersmarginalen till närmsta stolpe övergå i repor i lacken. Vi såg inga skador på bilen så vi får anta att han hade viss finess.
1 Comments:
Skönt och roligt att höra att ni har kommit fram. Ser fram emot att läsa och se bilder från er. Farfar, farmor och mormor kan fortfarande inte förstå att man kan prata genom internet direkt från andra sidan jorden... Ha det bra! Kramar från Mi och Linn (plinn :) )
Skicka en kommentar
<< Home