Liten jordbävning

Igår runt 10 hade vi en liten jordbävning (4.5, 40km bort). Jag kände den men var inte ens helt säker på att jag inte inbillat mig alltsammans.

Lunch vid Shibaura

Varning! Farligt!
Lutande hus
Bungee jumping
Reklamfisk

Idag hade jag japanska och Sara var på seminarium. Lunch åt jag på en isrealisk restaurang. Vägen dit bjöd på några saker värda att ta kort på.

Higashi Omiya tur och retur

Idag var jag fortfarande lite krasslig så jag övervägde att jobba hemifrån, men beslöt mig till sist för att åka till universitetet i alla fall. 3 tåg, 1 buss och nära 2 timmar senare märker jag att mitt campus är stängt idag på grund av prov. Bara att åka hem igen. Solen skiner i alla fall.

Första japanskan och små träd

Brunnslock
Betonggrotta
Spetsigt tåg
Peace
Le Carbusier
Folk
Skolbarn
Fler skolbarn
Kåkstad

Idag hade jag min första japansklektion. Vi var fyra personer varav två hade ungefär 8 svenska språkpoäng japanska i bagaget. De andra två hade aldrig sett japanska förut. Måhända överdriver jag en aning, men skillnaden i språklig bakgrund är påfallande. Vi får se hur det utvecklar sig.

Efter japanskan gick vi ut och åt och åkte därefter till Ueno och gick på Bonsaimuseum. Alla träden var enormt fina, men efter de första hundra hade de inte riktigt samma tjusning längre. Parken utanför härbärgerade tydligen folk som inte hade någon annanstans att bo.

Japanska skolbarn är riktiga linslöss. När de blir lite äldre avtar det.

Sara är förkyld, och alldeles erbarmlig.

Alla hjärtans dag

Ros 1
Ros 2
Japansk choklad

Idag var jag på första japanskalektionen. Eller snarare, jag hade varit det om det varit idag. En närmare titt i almanackan visade att första lektionen är först imorgon.

Mitt labb hade presentationer idag. Jag tillbringade några timmar med att lyssna på snabb japanska, titta på tättskrivna powerpointslides med japanska tecken och allmänt inte förstå någonting. Bland annat förstår jag inte vad projekt Betydelsen av pacifism har på ett tekniskt universitet att göra, men det kanske bara är jag.

Idag var det alla hjärtans dag och enligt japansk tradition skulle Sara köpa choklad till mig. På lite ojapanskt manér passade jag på att köpa en blomma.

Idag fick jag även höra att jag har blå ögon - precis som ABBA. Ögonfärgsbedömaren skall av allt att döma börja i mitt labb nästa termin (snart alltså). Hon pratar ganska bra engelska så eventuellt blir det ett steg framåt för mina kommunikationsmöjligheter i skolan. (Och kanske ett steg bakåt för mina incitament att lära mig japanska.)

Yoshinoya

Yoshinoyakö
Nyckeln
Cykel
Japansk trädgård

I början av veckan var jag på skidsemester med utbytesstudenter och några japaner. Skidåkningen var väl inte direkt utmanande (åka på led i backar så flacka att man nästan måste staka), men människorna var trevliga, speciellt japanerna. Jag tog inte med mig Kameran, bara min nya och väldigt fina telefon. Tyvärr vet inte vår dator om att den har en IR-port så än får ni inte se några fina bilder från bergen.

Det finns en viss risk för att min japanska kommer att gå ut över mina studier. Ungefär tre gånger i veckan, med början nu imorgon, skall jag vara i ena änden av staden 11-13. Därifrån och till skolan och tillbaka hem tar det minst tre timmar. Jag måste vara hemma 19. Jag har ingen lust att åka innan 8. Jag kan tillbringa strax över två timmar i skolan.

I fredags hade Yoshinoya på årsdagen av importförbudet mot amerikanskt nötkött åter en (och endast en) dag med de klassiska gyudonskålarna (kött på ris). Vi var naturligtvis och provade. Det var faktiskt märkbart godare än fläskalternativet de kör till vardags nuförtiden. Utanför populära lunchrestauranger brukar det vara kö, men inte till vardags utanför Yoshinyoa.

Idag lyckades jag ha sönder en risskål (av porslin). Sedan lyckades jag nästan källsortera den fel (som glas) innan vår värdinna hjälpte mig att sortera den rätt (som plast).

Idag lyckades vi också förlora en cykel. När vi började närma oss platsen vi ställt cykeln på frågade Sara efter nyckeln. Jag hade den inte heller. Efter lite funderande kom vi fram till att ingen av oss låst cykeln. Inte stod den kvar på samma ställe heller. Efter fem minuters desperat sökande upptäckte vi att det lyckligtvis bara var cykelparkeringspersonalen som optimerat bort cykeln till en mindre använd parkering på andra sidan huset.

Dagens bilder innehåller en med väsentligt kortare fokallängd än vi har linser för egentligen. Hemligheten ligger precis som vanligt i mjukvara. Den intresserade kan roa sig med att lista ut vilken. Tyvärr har vi inte riktigt hårdvara nog för att leka med mycket större collage än så här.

Bönkastning

Sara kastar bönor
Bönkastning
Trumma
Lampa
Sockerbulle

Vintern är äntligen över. Igår var vinterns sista dag, tillika vårens första. Därför var vi naturligtvis och kastade bönor som alla andra goda buddister. Idag är det märkbart varmare än det var igår. Solen skiner.

Bönkastningen blev något av ett antiklimax. Som jag väntat hela veckan på ett riktigt bra fototillfälle. Jag var inställd på tusentals människor i konstiga kläder och roliga hattar, kastandes bönor på andra människor i konstiga kläder och roliga masker, men tji fick jag. Vi var i ett litet tempel tillsammans med ett trettiotal människor i vanliga kläder. Av religiösa hänsyn var det heller inte fritt fram att ta kort på allt varför vi för säkerhets skull inte tog kort nästan på någonting. Vi som var där kan i alla fall intyga att det var fint, men med ett visst övermått av guld.

Bönkastningen föregicks av lite bönemangling, långt och tålmodigt upprepande av korta böner på utrikiska. Därefter lite bönkastning, mer böner, slag på trumma, trumma och böner samtidigt, och därefter jättesöt traditionell japansk dryck.

Väl hemma igen åt vi någon sorts traditionell bakelse. Jag åt upp hela min och klarade mig med nöd, näppe och salta ärtor ifrån diabetisk koma. Sara gav klokt nog upp halvvägs.

Cyklar

Förbudsskylt
Cykelpackare
Förbudsskyltar
Cykelkarta
Cykelparkering
Retrocykel

Imorse var vi uppe tidigt för att åka på utlänningsregistrering. Tyvärr visade sig mina kort inte riktigt hålla måtten, men vi upptäckte det i alla fall innan vi åkte. Jag följde Sara till tåget och tog med cykeln. Till mitt stora förtret verkade det inte helt enkelt att hitta någonstans att parkera. Det finns en parkering som kostar pengar (100 yen), men det kändes väl lyxigt för några minuters parkering.

Över huvud taget verkar cykelparkering vara ett stort problem i området. Det finns otaliga förbudsskyltar överallt och runt stationen jobbar flera män med att hindra folk från att parkera. Min räddning blev parkeringen utanför banken. Eftersom parkeringen var låst och öppnade precis när banken gjorde det lyckades jag få en plats. När jag kom tillbaka någon minut senare var parkeringen full.